motallaodds

Det kan vara jobbigt med förändringar även för någon normalstörd som jag, oftast är det förberedelsen mentalt inför en förändring som är tuffast. När väl den biten är över och det är dags att utföra förändringen så brukar det ju bli bra. Nu är jag 27 dagar in i min förändring och det känns väldigt bra, arbetsglädjen har kommit tillbaka med kraft den rasade ju bakom mig som stenar då jag gick och jag försökte gå fortare för att inte helt tappa mig och falla....nu rasar det inte bakom mig det är fast mark, stegen framåt är trygga och jag kan gå i lugn takt för nu bygger vi från en grund och har blicken mot samma mål, samma tänk på vad som behövs för att säkerställa situationen för dem vi jobbar för...trygghet och tillit, bygga relationer <3 struktur och rutiner hur svårt kan det vara kanske ni tänker ..ja det skall jag säga er att det är svårare än ni tror för många i de verksamheter jag jobbat i ...alldeles för många utan den kunskapen på samma ställe orsaker kaos för dem vi finns till för. Jag har haft en fantastiskt bra mentor i mitt arbetsliv, äldre än jag, klok kvinna och som sa till mig, ställ dig frågan För vem och varför? Inför alla nya situationer, inför alla förändringar och om brukaren blir frustrerad och utåtagerande då ställer du frågan till dig själv Vad gjorde jag som var otydligt? Och vad förstod jag inte vad brukaren ville ha sagt?.....med detta kommer Du långt i arbetet och hon hade rätt <3

Året har börjat med nytt jobb, spännande och intressant .....behövde en positiv förändring och det är det verkligen, har en feel good känsla <3 längesen jag längtade till jobbet, längesen jag blev glad av att jobba, längesen jag kände mig trygg...lämnar det gamla bakom mig. Möter det nya, roliga, visst mycket att jobba med men all personal har samma tänk, samma vision, samma mål ...huset har en positiv känsla, den får man av kollegorna och de boende. Här ser jag fram emot att växa i min nya yrkesroll, med att ge av mina kunskaper och få ta del av kollegornas kunskaper. Det är en open mind, ingen kan allt men alla kan nått och vi skall komplettera varandra inte konkurrera ut varandra, en team-anda <3
Att få känna sig trygg är viktigast med anledning av mitt trauma ...ett minne, en doft, en låt kan få mig ur balans och jag har tänkt att tryggast är man i den miljön man är van, men det är inte alltid så märker jag...<3
2024 kommer ge mig bra stunder och jobbiga stunder, stressen över ännu en årsdag är om än jobbigare nu....att det blir lättare för varje dag som går har någon som inte förlorat det jag förlorat och på det sättet jag har förlorat myntat.....ångesten, oron och sorgen är min följeslagare jag försöker para ihop dem med skratt, glädje och lycka <3

Sista dagen på gamla jobbet och snart sista dagen på detta år...nästa år börjar med första dagen på mitt nya jobb, ett långpass men en kortvecka jobbar bara två dagar :)
Året som gått har jag kämpat mig igenom försökt se ljusglimtar och när de passerat mig har jag huggit fast dem för att orka en dag till. Många helger har jag sovit bort för det var enda sättet att överleva dem ....december var tuffare än jag var beredd på födelsedag för Mackan, julen, begravning, jobbet...när jag kommit ut från en affär har jag om än bara för några sekunder glömt bort var jag ställt bilen :( oroväckande med en minnesförlust om än kort och liten men den kommer alltid då utrymmet är stort, aldrig då jag parkerar på kända parkeringar som hemma och på jobbet.
Det nya året har jag förväntningar på, inte så att det känns som sista chansen till att räta upp rodret i huvudet för det kommer nog kännas kantrat tills min sista dag. Men jag hoppas nog att många dagar blir bättre, att jag vågar utmana mig själv mer med att göra sånt jag gjorde förr, det är nog det svåraste jag gör upp planer och tänker att nu nu ska det gå men det misslyckas oftast och den känslan blir ju min att jobba med. Det kan vara svårt att ha tålamod med mig det har jag oxå men jag kämpar framåt .
Det som känns lätt att byta år är det nya jobbet, det ger mig en väldigt positiv känsla det som är svårt och som får mig att vilja stanna kvar här är att slippa möta årsdagen då jag hittade min son avliden. Paniken och oron kryper inom mig....jag förlorar honom varje dag jag vaknar men årsdagen skrämmer mig så fruktansvärt <3
Jag skrattar men inbords gråter jag hela tiden <3 så tacksam för mina människor, vad vore jag utan dem mina barn, min familj, mina vänner <3

Jag är på väg att ta steget vidare, ett jättekliv med så mycket positiv energi i sig...en förändring till det bättre på många nivåer <3 nytt jobb...pluggandet går bra och det är fantastiskt roligt och intressant. Det är så utvecklande när man har intresse i det man gör, man fyller på sina kunskaper för i mitt yrke lär man sig ofta något nytt man blir aldrig färdiglärd när man jobbar med levande material i ständig förändring <3 Ingenting är heller sig likt sen jag startade min yrkesresa med denna målgrupp, den är vad jag tycker den roligaste, intressantaste och så utvecklande än det jag gjort förr. Om jag trodde att jag kunde allt, skulle jag inte läsa vidare, det har jag alltid gjort även utan att gå skola. Jag kan otroligt mycket men det ryms massor mer och den som tror att den kan allt redan är nog den med minst kunskap ;)
I veckan har jag fått bra omdömme och vitsord, många bra verktyg att ta med mig vidare av någon som ser en annan potential än jag själv ser :) så vem vet vad som händer ...men jag vet att jag är på rätt väg, så bra känsla och min intuition har alltid stämt även då jag inte litat riktigt på den <3

Snart födelsedag igen ..min älskade unge skulle fyllt 28 år, känsla av illmående sköljer över mig smärtan runt hjärtat gör sig påmind...tårarna bränner bakom ögonlocken och kroppen orkar ingenting, nedbäddad ett dygn nu varvar soffa och säng ...<3
Andra födelsedagen...jag har tagit semester den dagen tänkte det skulle räcka, men den sorgetunga kroppen och själen behövde vila <3
Det var kallt natten mot fredag den 8/12- 1995 när vi for till BB, men min guldklimp tog tid på sig och kom inte förrän 18.02 på den sena eftermiddan , han var en stadig kille på över 4kg <3 jag höll honom tryckt mot mig och la endast ner honom då jag åt. Min fina Lillkille <3 minnena är så tydliga, dina varma hårda kramar du gav som vuxen man känns fortfarande om jag blundar....Du är så saknad <3 Du sa alltid, Puss puss mamma älskar Dig <3